Har ni nån gång kännt... nej vi börjar om.

De var en gång, hm? nej fan de passar inte heller...

kanske skulle skriva "önska"... ett inlägg måste ju ha en början för annars blir det ju inte nåt slut, nu är det ett slut jag vill börja med eller mer att jag vill skriva om "slut". De var en gång ett slut kanske... suck! slut på mitt svamlande, nu hamnade mina tankar oredigerade på skärmen.

Okej nu kör vi,

har ni nån gång önskat att en dag inte skall ta slut? jag tar för givet att alla tänkt "Fan jag önskar att den här dagen är över snart" men har ni önskat att en dag skall vara för evigt? Jag upplever båda sorterna, idag tex vill jag att dagen kan få fortsätta i veckor, trots att jag igår önskade slut på den satans dagen innan den gav en fin natt.

Tänk om man kunde spara lite på en dag, skjuta upp slutet på den.

Ta den där dagen, stoppa den i en liten tändsticksask, och sen ta fram den under jobbiga stunder och och sen få tillbaka dom där känslorna som e varma, mjuka, lätt erotiska och bubblande...

Ja tänk...

Take care

Peter

Hon skulle bara veta

att jag tänker röva bort henne

och sätta henne

på mej

bland prästkragarna och säga

du får gå nu

om du vill

och sen ska jag ligga där i gräset

och se hennes ben försvinna i gräset

snabbt

och sen

se henne stanna

och se på mej

och om jag då reste mej

så skulle jag skrika

Jag älskar dej för fan

och falla omkull

och låta insekterna vandra runt på min kropp

take care

Peter

De är en solig höstvarm dag här i Visby, Jag sov alldeles för länge igen.

Den här förkylningen gör mig helt matt, fast å andra sidan låg jag och myste med telefonen i handen med Mia halva natten. Sånna där varma timmar av ömhet som man bara upplever när allt känns så där satans kärleksfullt och rätt, ni vet sånna där gånger när man timme efter timme bara kan ligga och tala om för varandra hur mycket man tycker om, emellanåt behövs inga ord.bara ligga där, låta tystnaden tala. Fattar ju hur sjukt det låter att somna tillsammans i telefon men så är det just nu, natt efter natt. Annars finns det stunder, helt annorlunda. Då vill jag bara skrika. För helvete Mia! jag älskar dig ju!!! men vissa nätter behövs inga kraft uttryck, då känns allt bara så där gulligt rätt...

Take care

Peter

Jag går mot

trettiofem

jag kan inte tro att det är sant

när ska jag börja känna mig som trettiofem

eller finns det inget

som känns som trettiofem

är det så här för alla män

En pojke

med hela barndomen i skallen mer än nåt annat

en pojke som blir äldre

vars kropp växer

börjar risa en aning i hörnen

Det ska ju vara smärtan man växer av

jag tycker jag varit med om en jävla massa smärtor

lite för många faktiskt

men ändå känner jag mig inte som trettiofem

Jag vet inte vad jag känner mig som

allt från åtta till åttio

nånstans där emellan

pendlande dag från dag

timme för timme

sekund från sekund till och med

Ibland känner jag mig som en slags bister

sexig lätt bredaxlad positivt aggresiv man i sina

bästa år

sugen på vad fan för vilka upptåg som helst

Då

mår jag som bäst

så jag sätter på en shuffle med Dave Edmunds

knäpper upp en knapp i skortan

och känner mig just så den här dan

och vad fan ska vi hitta på?

Take care

Peter

Mia flyttade ifrån sin sambo i mars, efter tre och ett halvt år av lögner, svek och misshandel, både fysiskt och psykiskt. De var jag som såg till att hon kom därifrån, gjorde det för att jag blev chockad över hur hon bara kröp ihop, satt rädd och tittade på klockan när han slutade jobbet, gick och la sig dom tider han bestämde på kvällen. Vår kontakt som började i februari blev snabbt 12-15 timmar per dygn och hon gick massor med promenader för att kunna prata med mig, sov med mobilen under kudden för att han inte skulle läsa mina mess, raderade datorn helt varje dag innan han kom från jobbet, ringde sin mamma dom tiderna när han inte märkte att hon gjorde det, Han upptäckte tillslut vår kontakt. Mia förklarade att hon pratade med ett medium dvs mig för att hon mådde så dåligt. Han hatade vår kontakt mer och mer eftersom jag började bygga upp Mias styrka sakta men säkert för att hjälpa henne därifrån, han såg ju hur hon allt mer ställde sig upp och stod på sig. I mars var hon stark nog att ringa sin pappa, berätta allt för dom visste inget om hur det var. Mias pappa och bror hämtade henne och hennes djur så hon kom därifrån. Hennes fd sambo var psykopat och mytoman och har utnyttjat henne på alla sätt...

Pga att hon fick betala hyror och annat, tex mobilabbonemang som hon skrivit under, internetlån hon tvingats ta under hot så har kontakten inte brutits för att han inte betalat det han är skyldig. Hon har inte vågat berätta för sin pappa om pengarna hon inte fått utan givit honom det som han lånat ut under hennes tid med sambon, därför har hon själv varit utan pengar länge och har inte ens råd med 70 kr i veckan för hjälp på psyk.

Vecka efter vecka har sambon sagt att han satt in alla dessa tusentals kronor på hennes konto och  hon har gråtit och tittat på det tomma kontot varje gång. jag har försökt att förklara att det bara varit lögner om skickade pengar och ikväll tillslut har hon erkännt för sig själv att tre och ett halvt år varit en enda stor lögn och att dessa pengar som inte finns några papper på aldrig kommer. Pga allt de här har de varit nära att hon skadar sig ikväll men hitills har det gått bra.

Take care

Peter

När jag mötte dig

kom en dröm till mig

och jag drömde att jag sjöng en vacker sång

försökte minnas den, när jag vakna sen

men jag glömde bort en bit av bitens gång

jag kom ihåg de där om kärlek, och jag skrev ner de där om fred

men jag glömde att jag drömde nåt om regn

för solen sken och vem vill minnas regn...

Allt i allas liv, är ju relativt

och man får räkna med att ingenting består

och när du flytt din kos, så kom en tröstens blues

om att försöka önska, älska det man får

jag önskar skratt och sol och hälsa

och att allting jag rör blir guld

och jag önskar att jag önskade mig regn

lycklig den som bara önskar regn

så när jag tror jag äger lyckan

så kanske lyckan äger mej

och jag önskar att jag önskade mej regn

jag är en enkel typ som nöjer mej med regn

Take care

Peter

Berg och dalbana...

Kom ett mess från Mia i morse där hon skrev: Har ingen bra, undvik mej.

i går kväll berättade hon att hon pratat med sin syster som är lika gammal som jag. Hon har oxå kraftiga humörsvängningar. Hon berättade för Mia att hon lärt sig att säga "jag har ingen bra dag, undvik mig" för att undvika konflikter med sin sambo och andra människor. Jag tycker det är jättebra och hoppas det kommer att funka, det är roligt att ni börjar bli så många som är återkommande läsare och följer det jag skriver. Mia är låg som fan idag men vissar mig massor av kärlek, ger mig så mycket trots att hon är så nere. Vi pratade i telefon innan vi somnade i natt och de var skönt att höra hur mycket jag och mitt stöd betyder för henne, hur mycket hon tycker om mig. Vi pratade oxå mycket om hennes rädsla för att berätta för sina föräldrar om mig som är 15 år äldre, de lär bli ett mindre världskrig och risken finns att hennes pappa kastar ut henne vilket har hänt så hon fått gå till sitt jobb och sova när hon slagit med sin fulla pappa. Den här dagen känns lugnare än igår, Jag har just ätit mat med min dotter som är här bara över dagen idag. Jag mår bra och känner mig tillfreds med tillvaron. Lugnet och styrkan växer i mig för varje dag och jag börjar jobba medialt igen

Din längtan...

Du tror att jag kan

besvara din längtan

och så är du hela tiden

desperat för att din längtan

inte blir besvarad

du bär med dig något

från din barnhage

nån har torterat dej

nån har inte låtit dej få

vad du hade rätt till

nån har konsekvent

och slött sadistiskt

förvägrat dig rätten till

kärlek

och nu ska jag

fylla det alltid

nedstörtande hålet

och jag kan inte

hur väl jag än ser det

hur noggrant jag än försöker

tillfredställa din hunger

och du blir besviken

och kan inte ta dig samman

och skäller på mig

Take care

Peter

Den tjugoförsta september

tar jag fram den elektriska motorsågen

och går ner i

biblioteket

och sågar itu

skrivbordet

bär ut halvorna

kör dom i skottkärran

ner till sjön

och lägger dom på högen där

och sen

efter viss tvekan

forslar jag ner

även den skamfilade

läderfotöljen

och grannarna

undrar i tysthet

Take care...

Peter