Är svårt att somna ikväll...

 Mia jobbar natt vilket är bra för då har hon annat att tänka på och slipper

mardrömmar och dumma tankar. Men själv har jag oro i kroppen och svårt att slappna av. Känner mig som världens bästa dåliga exempel för om en vän till mig skulle ha det som jag hade jag tyckt att människan var galen. Men vem skall tycka det om mig, för Mias och min kärlek är inte offentlig ännu. Pga att hon mår så dåligt så klarar hon inte att berätta för sina föräldrar om en man som är 15 år äldre. Själv har jag väntat med att berätta för mina nära och kära att hon är självdestruktiv, haft ett helvete till uppväxt och var ett psykiskt vrak innan hon lämnade sin kontrollerande sambo som misshandlade henne både fysiskt och psykískt. Jag bestämde mig över msn och i telefon att hjälpa Mia från sin plågoande innan hon tog sitt liv, den räddningen slutade i mitt livs största kärlek till min underbara lilla kvinna, min underbara självdestruktiva lilla kvinna.

Hon är 2 personligheter, nr 1 är min härliga mysiga gulletjej som älskar mig. Mias andra jag är en rasande, argsint, hatande okontrollerad människa som vräker ur sig elakheter hon inte menar, en kvinna som hatar denna värld och inte vill leva i den. Denna Mia är det som skär sig med rakbladen, den Mia som stryper sig med en sjal, hon som slår sönder sin skalle med det tillhygge som finns närmast. Det är även denna Mia som i telefon låter mig höra hur hon stryper sig tills ansiktet blir blått och sen skickar mig bilder på det prickiga ansiktet av syrebristen, eller mms med de blödande såren efter rakbladet, de gör hon för att lugna mig så jag inte tror hon dör. När hon blivit den normala Mia så kommer ett mess "flåt, jag klarade det inte, jag har skadat mig, var tvungen att få lätta på trycket, förlåt mig Peter". Oj va klockan blev mycket, skall göra ett nytt försök att sova

Take care...

Peter

Min dag har varit konstig, varit på ett uselt humör utan nån riktig anledning. Skulle hjälpa föräldrarna att ta emot flyttfirman vid deras nya lägenhet i morse men sov istället till klockan 12, hade lixom ingen lust att kliva ur sängen. Brorsan med sambo fick hjälpa mamma att möblera och packa upp eftersom pappa är på ännu en resa, denna gång i Scottland som reseledare på en buss. Åkte runt på stan under eftermiddagen och handlade elprylar för att koppla in den stora platt teven som pappa köpt efter försäljningen av huset, blev en bra slant över där. köpte även in grejer för att kunna sätta upp deras taklampor och lite annat. eftersom bostadsrätten ligger i ett com hem hus så har jag trasslat med deras kund"sevice" några dagar men de verkar äntligen funka...

Mina stackars hundar har fått alldeles för lite tid och promenader idag, men de blir ju så när man skall hjälpa till med en flytt. Jag är glad att dom sålde huset inne i stan och inte det som ligger ute på ön i havet, det är ju min tillflyk och stället jag älskar här i världen. Jag är en bit av havet, stranden och kalkstenen där, kan inte leva utan havet och friheten...

Mia har haft en ilsken och arg dag vilket gått ut över mig. Hon hatar världen och vill inte leva i allt hemskt som händer i den, hon har öst ilska och elakheter över mig vilket varit otroligt jobbigt, jag har lärt mig att inte ta diskutioner när hon är sån, dessa dagar skriver jag ett mess där det står "orkar inte med ditt humör och din ilska, hör av dig när du är på bättre humör". Ligger i sängen ikväll och undrar om det är värt det här? kommer hon att dra ner mig psykiskt igen? Jag är ju på väg att ta mig upp efter år av ångest och en ekonomisk kraschlandning på flera miljoner. Kommer min dotter att bli lidande om jag inte orkar...

Tänker inte utsätta min lilla sjuåring för det.

jag fattar inte att jag inte bryter med Mia och tar hand om mig själv.

En självdestruktiv kvinna är väl inte vad jag behöver just nu men kärleken leder en in på konstiga vägar. Jag hoppas så att ni läsare kommer skriva kommentarer på det ni läser. Man blir lätt "hemmablind" när man lever i det och ser inte klart tillslut. Kan bara säga att jag älskar henne nåt helt enormt mitt i detta sjuka konstiga som jag omsluts av just nu, ännu kan jag se glädjen i livet, för de finns ju så mycket vackert i min värld oxå.

önskar just nu att Mia verkligen får den hjälp hon skriker efter innan det är för sent, innan hon skadar sig en sista gång...

Kära gud, låt det inte hända, måtte sjukvården fatta den här gången och inte ännu en gång skicka hem Mia med sex st lugnande tabletter. Hon är så medveten om sin sjukdom och vad hon gör men kan inte ta sig ur det själv efter att ha skadat sig själv regelbundet i tio år nu. Utan mig så vore hon död idag, slutet har varit så nära flera gånger sista halvåret.

Snälla ni där ute, ge mig råd, vad skall jag göra?

 Ännu en dag är slut, och det är även jag ikväll

denna tisdag den 4 september 2007....

Jag säger Go natt nu och som det står i förordet i Lundells

roman "Jack"

"to dance beneath the diamond sky with one hand wavin free"

Take care...

Peter