det finns någonting skumt där jag bor

som dessutom är fräckt skall du tro

för så fort jag vart ute nån kväll

då måste ytterdörren öppnats sig sig

och när jag vinglar in där och lägger mig ner

då är nån där som jag inte kan se

men jag vet ändå precis vem de e

de e alla syndares flicka

För så fort jag stängt ögonen

tar karusellflickan mej i en svindlande dans

vi irrar omkring i mitt sovrum precis som om

himmel och jord inte fanns

och innan jag hunnit de hur hon ser ut har hon

sprungit och gömt sej nånstans

jag får välja

gå och vaka, eller dansa

karusellflickans vals

och plå morgonen stönar jag till för

i mitt rum flyger gamar omkring

nån har satt in en hiss i min hals

mina steg är mer tango än vals

mina ögon är röd-vit batik och

i min mun måste nån eldat lik

och lika försvunnen som min  motorik

är alla synadares flicka

Men...

sen på kvällen så kommer jag på

jag är ju kär i den flickan ändå

jag är kär i den låghalta dans som hon för

jag är kär i allt som man varnat mig för

och ikväll skall jag gå ut och höja en skål

och ta skallen under armen och gå

och sjunga till min karusellflickas lov 

och när jag kommer hem skall vi dansa

För så fort jag stängt ögonen tar karusellflickan

mej i en svindlande dans

vi virvlar omkrin i mitt sovrum

precis som om himmel och jord inte fanns

och innan jag hunnit se hur hon ser ut

har hon sprungit och gömt sig nånstans

jag får välja

gå och vaka

eller dansa

karusellflickans vals...

Take care

Peter

Fick sån lust att skriva, men vilka ord? vilka meningar, och vad skall det handla om? Har för ovanlighetens skull inte mycket att säga. Tittar på den nästan tomma skärmen och sen på tangenterna men...

Lusten att skriva infinner sig men... Kanske är det så här en författare har det som sitter och "värker" fram en bok, som försöker få ner dom där första meningarna på papperet, dom där första förlösande orden som sen bestämmer handlingen på hundratals sidor. Verbalt så är jag en sån som aldrig kan va tyst och ofta "råkar" ta över hela situationen utan att ens märka det själv, även när jag skriver så brukar det bara rasa ner på skärmen eller papperet,

Fast....? de kanske var just lust de här skulle handla om, Lusten finns ju att skriva så då fick de handla om just lust. Plötsligt fick jag en väldig lust att avsluta det här inlägget om lust för om jag trasslar till det mycket mer så har ni nog ingen lust att läsa det.

Take care

Peter

Jag har den här

kuken

och humor

och en kropp som väger

aningen för mycket

och ljusblå ögon

och visserligen

dricker jag lite för mycket då och då

men två gånger om året

går jag igenom omfattande fastor

vilket innebär att jag bara

äter elva månader om året

och jag läser böcker

och jag skriver till och med

och jag är någorlunda

begåvad

men framför allt vill jag framhålla

att jag har två saker

som för en kvinna måste anses vara

absolut nödvändiga

nämligen

kuk och humor

take care

Peter

Jag har upplevt dom förut, reaktionerna i min kropp. Det är så här det blir, och jag borde lärt mig läxan. Visst jag kan hantera det nu för tiden. Jag vet att jag blir så här.

Tycker jag har haft min beskärda del, en satans massa smärtor har jag haft, sex år av smärta och en fyra år lång minneslucka, så nog har jag tagit del av smärta och lärt mig vad det är. Men ändå kör jag på för fort ibland och så kommer den tillbaka, ångesten, stressen och nästan paniken oxå. Har ingen anledning att vara rädd längre, vet att det är psykiskt och går över men känslan i kroppen, tegelstenen på bröstkorgen känns ändå sånna här dagar.

Många säger att jag borde inte klaga och att jag får räkna med en sån här dag ibland efter så många års sjukdom, ja dom vet det säkert bättre än mej som inget minns. Ett tips kan ni få om ni har ångest och känner stress:'

Promenader hjälper bättre än alla tabletter, och sätt er ner och skriv, att skriva av sig det jobbiga ger otroligt mycket. Jag hade en tuff förmiddag på grund av familjen och saker som gjorde mig stressad redan när jag vaknade så de är en lugn dag och kväll här nu för att ta tillbaka kontrollen vilket jag snart gjort, Och snälla ni, mår ni dåligt psykiskt så GE FAN ALDRIG upp. de går att ta sig igenom det mesta. och vet ni, ingen annan kommer göra det åt er så res er upp, låt det göra ont, låt det ta emot men stå emot och res på er. Det är bara ni själva som kan återfå kontrollen i ert liv.

Mia jobbar hela dagen, 13 timmar och slutar inte förrän klockan 8. Hon verkar ha en ovanligt bra dag och mår nog bra av att ha nåt att göra, jag längtar efter henne otroligt mycket och de borde va så att hon drar ner mig när jag redan e slut, men tvärtom så ger hon mig styrkan att vända sånna här dagar och ta mig upp igen. Tror inte många 36 åriga män får uppleva en sån längtan, åtrå och förälskelse som jag. Jag är en lycklig man och denna lilla självdestruktiva kvinna är bara så helt underbar! Vi krigar tillsammans mot världen. och vi gör det av kärlek till varandra. Vi kommer få starka reaktioner av vissa människor vilket jag på ett sätt kan förstå men vi klarar det oxå. Vi har redan gått hand i hand genom helvetet så jag tror inte de finns nåt som kan stoppa oss nu. Kära vänner, tack för att ni följer bloggen och kommer tillbaka, det ger mig inspiration att skriva.

Ta det lugnt där ute, var rädda om er själva och dom ni älskar, ta för er av det som är ert och låt ingen stoppa er!

Take care

Peter