Har ni nån gång kännt... nej vi börjar om.

De var en gång, hm? nej fan de passar inte heller...

kanske skulle skriva "önska"... ett inlägg måste ju ha en början för annars blir det ju inte nåt slut, nu är det ett slut jag vill börja med eller mer att jag vill skriva om "slut". De var en gång ett slut kanske... suck! slut på mitt svamlande, nu hamnade mina tankar oredigerade på skärmen.

Okej nu kör vi,

har ni nån gång önskat att en dag inte skall ta slut? jag tar för givet att alla tänkt "Fan jag önskar att den här dagen är över snart" men har ni önskat att en dag skall vara för evigt? Jag upplever båda sorterna, idag tex vill jag att dagen kan få fortsätta i veckor, trots att jag igår önskade slut på den satans dagen innan den gav en fin natt.

Tänk om man kunde spara lite på en dag, skjuta upp slutet på den.

Ta den där dagen, stoppa den i en liten tändsticksask, och sen ta fram den under jobbiga stunder och och sen få tillbaka dom där känslorna som e varma, mjuka, lätt erotiska och bubblande...

Ja tänk...

Take care

Peter

Hon skulle bara veta

att jag tänker röva bort henne

och sätta henne

på mej

bland prästkragarna och säga

du får gå nu

om du vill

och sen ska jag ligga där i gräset

och se hennes ben försvinna i gräset

snabbt

och sen

se henne stanna

och se på mej

och om jag då reste mej

så skulle jag skrika

Jag älskar dej för fan

och falla omkull

och låta insekterna vandra runt på min kropp

take care

Peter

De är en solig höstvarm dag här i Visby, Jag sov alldeles för länge igen.

Den här förkylningen gör mig helt matt, fast å andra sidan låg jag och myste med telefonen i handen med Mia halva natten. Sånna där varma timmar av ömhet som man bara upplever när allt känns så där satans kärleksfullt och rätt, ni vet sånna där gånger när man timme efter timme bara kan ligga och tala om för varandra hur mycket man tycker om, emellanåt behövs inga ord.bara ligga där, låta tystnaden tala. Fattar ju hur sjukt det låter att somna tillsammans i telefon men så är det just nu, natt efter natt. Annars finns det stunder, helt annorlunda. Då vill jag bara skrika. För helvete Mia! jag älskar dig ju!!! men vissa nätter behövs inga kraft uttryck, då känns allt bara så där gulligt rätt...

Take care

Peter

Jag går mot

trettiofem

jag kan inte tro att det är sant

när ska jag börja känna mig som trettiofem

eller finns det inget

som känns som trettiofem

är det så här för alla män

En pojke

med hela barndomen i skallen mer än nåt annat

en pojke som blir äldre

vars kropp växer

börjar risa en aning i hörnen

Det ska ju vara smärtan man växer av

jag tycker jag varit med om en jävla massa smärtor

lite för många faktiskt

men ändå känner jag mig inte som trettiofem

Jag vet inte vad jag känner mig som

allt från åtta till åttio

nånstans där emellan

pendlande dag från dag

timme för timme

sekund från sekund till och med

Ibland känner jag mig som en slags bister

sexig lätt bredaxlad positivt aggresiv man i sina

bästa år

sugen på vad fan för vilka upptåg som helst

Då

mår jag som bäst

så jag sätter på en shuffle med Dave Edmunds

knäpper upp en knapp i skortan

och känner mig just så den här dan

och vad fan ska vi hitta på?

Take care

Peter