Dom är några människor som man möter i trapphuset, en del hälsar man alltid artigt och konsgjort på, ofta har dom fest när man vill sova, vissa blir ens vänner, kan även vara en gullig liten tant som kommer med en påse bullar ibland.

Sen finns det dom som klagar på att man har för hög musik på eller parkerar bilen fel. Det finns grannar som är underbara och alltid ställer upp när man behöver dom.

En granne kan vara nån som gnäller över hundhår i trapphuset en annan klagar på att man inte tagit bort cylindern i tvättstugan. Men Sara tex, hjälper till och med till att städa tvättstugan om hon råkar komma förbi.

Sen har vi Anton med sin rullator som alltid stannar till och pratar en stund när man möter honom på ica. Men de mest utmärkande för grannar måste vara att dom alltid har sex när man minst av allt vill höra det...

Take care

Peter

Ofta så blir jag bara stående och beundrar  dom, nästan skräms över hur ofantligt många dom är. Känns som en oövervinnerlig evighet mellan oss och dom. När någon jag älskar är långt borta så kan jag tänka att om vi båda tittar upp på himlen samtidigt så ser vi samma stjärnor, då känns inte saknaden och avståndet så långt, då förenar stjärnorna oss, Jag står här i burspråket ikväll och tittar på den enorma stjärnhimlen och undrar om hon oxå ser dom lysa när hon ligger där i sin säng...

Mina vänner, stjärnorna förenar oss.

Take care

Peter

De blev en kort dag för mig men fan så jobbig.

Hat, bitterhet och ilska har jag bara lyssnat på, det har inte varit riktat mot mig men ändå....

GUD GE MIG STYRKA!

Vad har jag gett mig in på? hur fan skall jag orka? det är ju inte ens nån som tvingar mig att gå igenom det här. Jag har valt det själv, skulle alltså kunna säga "tack och hej" när som helst. VARFÖR? snälla ni ge mig styrka och råd, hjälp mig förstå varför jag genomlider det här? För lider gör jag, det gör ont som fan. Denna kväll är en av de värsta och jag tvivlar på allt, tvivlar på mig själv. Så snälla ni, kära läsare hjälp mig. Behöver era ord just nu. Vad tänker ni när ni läser, vad tycker ni om mig och vad jag håller på med. Ikväll viskar jag hjälp...

Take care

Peter

Det hörde en vals av Evert Taube

"vem har sagt att just du skall va lycklig"

jag låg och sög på tummen i min garderob

och kände mig inte så viktig

sen gick jag på muggen och gjorde mitt tarv

satt och tänkte på Svergies musikaliska arv

jag tänkte på pappa, hur jag låg vid hans bröst

när han sjöng Byssan lull med sin barytonröst

och jag somna så lyckligt därvid

ja jag somna så lyckligt därvid

Så jag gick ut på stan fast klockan var tolv

då är timmen rätt sen här i staden

rocken roll utan koll, och skjut från långt håll

måndagsklubben för folk som har spader

hörde prat om Stig Dagerman i sitt garage

hörde någon säga nu går jag hem och snor hans image

vid vare litet bord en popstjärna som ville bli känd

plus en äkta legend, men han var så bränd...

och jag somna så lyckligt därvid...

ja jag somna så lyckligt därvid

jag skulle vilja supa och sjunga Dan Andersson

men jag vet ingen som kan hela versen

så jag sitter kvar och säger knappt flaska en gång

tills jag druckit ur sista bärsen

och sen lullar jag hemåt som en puräkta svensk

köper tunnbrödsrulle och glufsar i mej helt hemskt

jag skäller på busstolpen som om den va ett djur

i en folktom buss håller jag tal om kultur

och jag somnar så lyckligt därvid

jas jag somnar så lyckligt därvid...............

Take care

Peter

Jag har sovit till halv fem idag, förkylningen och febern är tebax en omgång till så jag är matt. Jag blir alltid så trött när jag får 39 grader. Mia har en djävulsk dag och har messat flera gånger. Hon har letat alkohol i huset och är hela tiden en sekund från att skada sig. Jag känner mig hemsk som inte gör något idag men jag orkar helt enkelt inte, jag behöver den här dagen för mig själv för att orka. Jag är rädd att jag inte kommer klara det här, rädd att de skall bli för tufft. Jag ställer ju upp hela tiden men har ingen själv...

Ingen som kan stötta mig när det blir för mycket. Jag tänker ta nya taag imorgon om Mia fortfarande lever då, jag vet intew just nu om hon är i livet för det är tyst från henne på ett sätt som jag inte är van vid. Men ärligt så orkar jag inte tänka så mycket på det just nu. jag hoppas hon reder ut en dag utan mig och tar sig igenom idag.

Så härlig med så många läsare hela tiden och det ger mig faktiskt lite stöd.

Jag återkommer nån mer gång under kvällen till er, tills dess...

Take care

Peter

Så har natten sänkt sig över oss alla igen.

Och jag önskar er go natt från ett höstlikt Visby...

Nattis

Peter

Det är långt efter midnatt alla fickor är tomma

och när som helst kan dagsljuset komma

karusellen har stannat, tombolan har stäng

och marken är full av sånger som folk har slängt

Så många vackra lyktor i trasiga färger

dom svänger i vinden som går genom träden

här under står Anna och vevar sitt positiv

och här står jag och väntar på att du skall komma hit

Och dansa med mig, kom dansa med mig

säg inte nej, kom dansa med mig

jag fick aldrig se dig igår kväll

men jag kan inte tro att du har glömt mig

Månen har gjort ett hål i himlen i natt

och han står som förtrollad min kostymklädda vildkatt

själv blänker jag i skuggan som en smutsig medalj

som fallit till marken från en första klass kavaj

och jag tänder den nu, den sista ciggaretten

jag kan inte sova förrän du kommit och släckt den

jag är trött och sjuk i min månskensaffär

och det blir aldrig vackrare än så här

Så kom dansa med mig, dansa med mej

säj inte nej, kom dansa med mej

jag har inga skor och mina strupor har jag slängt

 så kom dansa med mej, dansa med mej

Take care

Peter

Lovade ju berätta för er hur de gick.

De råder väl delade meningar om det, jag tyckte det gick bra och att psykoterapeuten sa saker som hon borde säga, sånt jag velat säga. Mia själv däremot var både arg och ledsen eftersom hon tyckte att hon bara fick ta emot kritik och att det hon fick höra inte va sant. Men sanningen är hård ibland och svår att ta, nästa besök lär inte bli lättare för det här var ju bara början. I dag fick jag ju se att nåt hände och att Mia skulle reagera så här visste jag ju innan. Jag återfick tron lite på vården i dag.

Take care

Peter