Klockan är snart elva på kvällen, ligger och chattar med henne, eller chattar... vi har väl mer eller mindre kontakt på msn, med mess och telefonsamtal hela tiden. I dag har jag varit orolig hela dagen för att hon skall skada sig. Har märkt självdestruktiva kännetecken som alltid skrämmer mig. Har varit en mer krisig dag än "normalt". Kände tvivel nu på eftermiddagen...

Varför gör jag det här?

Hur orkar jag?

Jag vill fly från detta jobbiga!

Men kära läsare, det finns en sak som gör att jag inte kan fly, att jag orkar trots min tvivel vissa stunder...

Det är kärlek... kärlek till en 21 årig kvinna.

Sen 7 månader har jag åkt berg och dalbana med henne.

 Hur jobbigt det än varit så är det samtidigt så mycket underbart.

Kommer att fortsätta berätta imorgon men skall krypa isäng nu

sov så gott...

Take care...

Peter