Direktlänk till inlägg 15 september 2007
Jag har upplevt dom förut, reaktionerna i min kropp. Det är så här det blir, och jag borde lärt mig läxan. Visst jag kan hantera det nu för tiden. Jag vet att jag blir så här.
Tycker jag har haft min beskärda del, en satans massa smärtor har jag haft, sex år av smärta och en fyra år lång minneslucka, så nog har jag tagit del av smärta och lärt mig vad det är. Men ändå kör jag på för fort ibland och så kommer den tillbaka, ångesten, stressen och nästan paniken oxå. Har ingen anledning att vara rädd längre, vet att det är psykiskt och går över men känslan i kroppen, tegelstenen på bröstkorgen känns ändå sånna här dagar.
Många säger att jag borde inte klaga och att jag får räkna med en sån här dag ibland efter så många års sjukdom, ja dom vet det säkert bättre än mej som inget minns. Ett tips kan ni få om ni har ångest och känner stress:'
Promenader hjälper bättre än alla tabletter, och sätt er ner och skriv, att skriva av sig det jobbiga ger otroligt mycket. Jag hade en tuff förmiddag på grund av familjen och saker som gjorde mig stressad redan när jag vaknade så de är en lugn dag och kväll här nu för att ta tillbaka kontrollen vilket jag snart gjort, Och snälla ni, mår ni dåligt psykiskt så GE FAN ALDRIG upp. de går att ta sig igenom det mesta. och vet ni, ingen annan kommer göra det åt er så res er upp, låt det göra ont, låt det ta emot men stå emot och res på er. Det är bara ni själva som kan återfå kontrollen i ert liv.
Mia jobbar hela dagen, 13 timmar och slutar inte förrän klockan 8. Hon verkar ha en ovanligt bra dag och mår nog bra av att ha nåt att göra, jag längtar efter henne otroligt mycket och de borde va så att hon drar ner mig när jag redan e slut, men tvärtom så ger hon mig styrkan att vända sånna här dagar och ta mig upp igen. Tror inte många 36 åriga män får uppleva en sån längtan, åtrå och förälskelse som jag. Jag är en lycklig man och denna lilla självdestruktiva kvinna är bara så helt underbar! Vi krigar tillsammans mot världen. och vi gör det av kärlek till varandra. Vi kommer få starka reaktioner av vissa människor vilket jag på ett sätt kan förstå men vi klarar det oxå. Vi har redan gått hand i hand genom helvetet så jag tror inte de finns nåt som kan stoppa oss nu. Kära vänner, tack för att ni följer bloggen och kommer tillbaka, det ger mig inspiration att skriva.
Ta det lugnt där ute, var rädda om er själva och dom ni älskar, ta för er av det som är ert och låt ingen stoppa er!
Take care
Peter
Grytan står på spisen och det doftar jäkligt gott ända ut i vardagsrummet. Ja jisses vilken sen middag det blir ikväll. Men den som väntar på nåt gott... Take care Peter ...
Ligger och kollar på en Eagles konsert och dricker kaffe, hundarna ligger i sina korgar och gnager på sina nykokta märgben... tja, en mjuk dag som smeker som en lätt sommarbris mitt i den kalla vintern... Take care Peter ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|