Kära läsare!

Har ätit mat med dottern framför teven ikväll och tittat på Bollibompa.

Sen vart de sovdags så hon orkar med skolan, läste "Kejsarens nya kläder" och en annan saga. Hon somnade på 2 minuter efter. Mia skall just på hundpromenad och skrev på msn att hon ringer strax, hon sitter där och tittar på alla hästarna på Blocket. Finns inte en chans för henne att ha råd med en häst. Hon är helt nere och under isen idag, ser inget positivt eller glatt i något och jag bara väntar på att hon skall skada sig, tror inte det händer ändå för familjen är hemma och hon vill inte visa dom vad hon gör.

hon har varit irriterad på mig i flera dagar för att jag inte har tid med henne. Men jag har varit tvungen att lägga mycket tid hos mina föräldrar sista dagarna och har ju även en dotter att ta hand om. inte så lätt för mig...

 Skall ta mig en mugg kaffe nu och sjunka ner i soffan när hon ringer, undrar hur samtalet blir, vill undvika bråk och gräl och hoppas det blir mysigt och trevligt...

Take care

Peter

Till dig Mia...

Va skall jag göra? Kommer du skada dig innan dagen är över?

Förstår att du blev rädd när tiden på psyk kom med posten.

Vet att du trippar på tå av rädsla när din pappa druckit och är på de där humöret. Du berättade att du legat i sängen och att kroppen hela tiden skakar. Men snälla...

Du blir bara mer ledsen när du räknar på vad det kostar med en häst,

du vet ju att du inte har råd.

Jag håller med dig om att du säkert skulle må bättre av att ha en häst att ta hand om Mia. Men det skulle inte göra dig frisk. Jag har just ätit mat med dottern och vi tittar på Bollibompa tillsammans. Jag hoppas det inte blir bråk nu när du och din pappa isolerar rummet.

Mia jag förstår fortfarande inte att ingen där hemma ser hur du mår, att din pappa inget märker är kanske inte konstigt, men att din mamma bara blundar. Hoppas psyk hjälper dig med lägenhet men jag förstår att du känner dig sviken av sjukvården.

Älskar dig!

Kramar

Peter

Dags för mig att sova, har haft en underbar kväll med Mia som varit glad och pigg. Hoppas det är likadant imorgon

Nattis och

Take care

Peter

Har just ätit mat med dottern som nu blivit hämtad av sin mamma.

De blev fläskarre och pommes. Min dag har varit aningen bättre än igår och jag börjar återfå kontrollen över mig själv. Efter allt jag gått igenom så har jag lärt mig hantera dagar med "återfall" av ångest. nån gång framöver skall ni få höra hela historien om mina svåra år.

Mia har sovit nästan hela dagen eftersom hon jobbat natt, känns skönt när hon jobbar under natten och slipper sina mardrömmar och jobbiga tankar.

Vi hade kontakt några gånger med mess under slutet av natten och den tidiga morgonen innan hon slutade vis sjutiden och gick hem för att sova.

Själv vaknade jag när tidningen ramlade in genom brevlådan så jag läste den och somnade om några timmar sen.

Mia hörde av sig när hon vaknade och var otålig för att hennes nya träningsmaskin inte kommit med posten, sånna små saker kan påverka en självdestruktiv människa otroligt mycket, minsta lilla sak kan sluta med snitt och blod på en arm, i magen eller nåt annat ställe. Ni tror kanske att en själdestruktiv kvinna alltid skär sig men det kan även vara kraftiga slag mot huvudet, eller en snara att dra åt runt halsen. Mia njuter av smärta och tycker ärren är vackra på sin kropp efter, tar gärna bilder på skadorna.

Att hon skadar sig innebär att hon byter sin psykiska smärta mot en fysisk som är lättare att hantera. Ikväll grälar Mia med sin pappa igen vilket är väldigt vanligt. Om jag berättade för er om hennes uppväxt och hur föräldrarna är orsak till denna sårade trasiga människa så skulle ingen tro mig. Det känns så förnedrande att sjukvården förra veckan lät Mia sitta gråtande och berätta om sin svåra uppväxt och skadorna hon orsakar sig själv, skickade hem henne med 6 st atarax och ett akutnummer att ringa om det blev kris. Dagen efter skar sig Mia i magen, ringde psyket som lovade hjälp och sen dess har dom inte hörts av på en vecka. När jag sitter här och skriver till er kära läsare så förvånas jag själv över hur väl jag lärt känna Mia sen den 1 februari då vi fick kontakt. Hur mycket jag faktiskt vet om hennes uppväxt och bakgrund... Snälla ge mig en kommentar när ni läser, vill ni att jag skall fortsätta skriva? vill ni fortsätta följa Mia och mig?

Jag älskar min lilla kvinna!

Take care

Peter

Är svårt att somna ikväll...

 Mia jobbar natt vilket är bra för då har hon annat att tänka på och slipper

mardrömmar och dumma tankar. Men själv har jag oro i kroppen och svårt att slappna av. Känner mig som världens bästa dåliga exempel för om en vän till mig skulle ha det som jag hade jag tyckt att människan var galen. Men vem skall tycka det om mig, för Mias och min kärlek är inte offentlig ännu. Pga att hon mår så dåligt så klarar hon inte att berätta för sina föräldrar om en man som är 15 år äldre. Själv har jag väntat med att berätta för mina nära och kära att hon är självdestruktiv, haft ett helvete till uppväxt och var ett psykiskt vrak innan hon lämnade sin kontrollerande sambo som misshandlade henne både fysiskt och psykískt. Jag bestämde mig över msn och i telefon att hjälpa Mia från sin plågoande innan hon tog sitt liv, den räddningen slutade i mitt livs största kärlek till min underbara lilla kvinna, min underbara självdestruktiva lilla kvinna.

Hon är 2 personligheter, nr 1 är min härliga mysiga gulletjej som älskar mig. Mias andra jag är en rasande, argsint, hatande okontrollerad människa som vräker ur sig elakheter hon inte menar, en kvinna som hatar denna värld och inte vill leva i den. Denna Mia är det som skär sig med rakbladen, den Mia som stryper sig med en sjal, hon som slår sönder sin skalle med det tillhygge som finns närmast. Det är även denna Mia som i telefon låter mig höra hur hon stryper sig tills ansiktet blir blått och sen skickar mig bilder på det prickiga ansiktet av syrebristen, eller mms med de blödande såren efter rakbladet, de gör hon för att lugna mig så jag inte tror hon dör. När hon blivit den normala Mia så kommer ett mess "flåt, jag klarade det inte, jag har skadat mig, var tvungen att få lätta på trycket, förlåt mig Peter". Oj va klockan blev mycket, skall göra ett nytt försök att sova

Take care...

Peter

Min dag har varit konstig, varit på ett uselt humör utan nån riktig anledning. Skulle hjälpa föräldrarna att ta emot flyttfirman vid deras nya lägenhet i morse men sov istället till klockan 12, hade lixom ingen lust att kliva ur sängen. Brorsan med sambo fick hjälpa mamma att möblera och packa upp eftersom pappa är på ännu en resa, denna gång i Scottland som reseledare på en buss. Åkte runt på stan under eftermiddagen och handlade elprylar för att koppla in den stora platt teven som pappa köpt efter försäljningen av huset, blev en bra slant över där. köpte även in grejer för att kunna sätta upp deras taklampor och lite annat. eftersom bostadsrätten ligger i ett com hem hus så har jag trasslat med deras kund"sevice" några dagar men de verkar äntligen funka...

Mina stackars hundar har fått alldeles för lite tid och promenader idag, men de blir ju så när man skall hjälpa till med en flytt. Jag är glad att dom sålde huset inne i stan och inte det som ligger ute på ön i havet, det är ju min tillflyk och stället jag älskar här i världen. Jag är en bit av havet, stranden och kalkstenen där, kan inte leva utan havet och friheten...

Mia har haft en ilsken och arg dag vilket gått ut över mig. Hon hatar världen och vill inte leva i allt hemskt som händer i den, hon har öst ilska och elakheter över mig vilket varit otroligt jobbigt, jag har lärt mig att inte ta diskutioner när hon är sån, dessa dagar skriver jag ett mess där det står "orkar inte med ditt humör och din ilska, hör av dig när du är på bättre humör". Ligger i sängen ikväll och undrar om det är värt det här? kommer hon att dra ner mig psykiskt igen? Jag är ju på väg att ta mig upp efter år av ångest och en ekonomisk kraschlandning på flera miljoner. Kommer min dotter att bli lidande om jag inte orkar...

Tänker inte utsätta min lilla sjuåring för det.

jag fattar inte att jag inte bryter med Mia och tar hand om mig själv.

En självdestruktiv kvinna är väl inte vad jag behöver just nu men kärleken leder en in på konstiga vägar. Jag hoppas så att ni läsare kommer skriva kommentarer på det ni läser. Man blir lätt "hemmablind" när man lever i det och ser inte klart tillslut. Kan bara säga att jag älskar henne nåt helt enormt mitt i detta sjuka konstiga som jag omsluts av just nu, ännu kan jag se glädjen i livet, för de finns ju så mycket vackert i min värld oxå.

önskar just nu att Mia verkligen får den hjälp hon skriker efter innan det är för sent, innan hon skadar sig en sista gång...

Kära gud, låt det inte hända, måtte sjukvården fatta den här gången och inte ännu en gång skicka hem Mia med sex st lugnande tabletter. Hon är så medveten om sin sjukdom och vad hon gör men kan inte ta sig ur det själv efter att ha skadat sig själv regelbundet i tio år nu. Utan mig så vore hon död idag, slutet har varit så nära flera gånger sista halvåret.

Snälla ni där ute, ge mig råd, vad skall jag göra?

 Ännu en dag är slut, och det är även jag ikväll

denna tisdag den 4 september 2007....

Jag säger Go natt nu och som det står i förordet i Lundells

roman "Jack"

"to dance beneath the diamond sky with one hand wavin free"

Take care...

Peter 

Klockan är snart elva på kvällen, ligger och chattar med henne, eller chattar... vi har väl mer eller mindre kontakt på msn, med mess och telefonsamtal hela tiden. I dag har jag varit orolig hela dagen för att hon skall skada sig. Har märkt självdestruktiva kännetecken som alltid skrämmer mig. Har varit en mer krisig dag än "normalt". Kände tvivel nu på eftermiddagen...

Varför gör jag det här?

Hur orkar jag?

Jag vill fly från detta jobbiga!

Men kära läsare, det finns en sak som gör att jag inte kan fly, att jag orkar trots min tvivel vissa stunder...

Det är kärlek... kärlek till en 21 årig kvinna.

Sen 7 månader har jag åkt berg och dalbana med henne.

 Hur jobbigt det än varit så är det samtidigt så mycket underbart.

Kommer att fortsätta berätta imorgon men skall krypa isäng nu

sov så gott...

Take care...

Peter